Biverkningar vid Paxene; Man kan tappa mer hår än "vanligt". Vid sällsynta fall kan man tappa allt hår.
Som vanligt är jag väl det sällsynta fallet!?
Vi får väl se vart detta slutar. Jag började tappa lite mer hår än vanligt redan i Provence men nu efter behandlingen i tisdags så riktigt rasar det av.
Massor av hår på kudden på morgonen och om jag drar händerna genom håret så får jag med mig en hel del.
Som tur är har jag riktigt tjockt hår så om jag "bara" tappar hälften av håret så kommer jag fortfarande ha en schysst frisyr. Men om det rasar mer...
Måste nog ringa min frisör och kolla om hon kan göra en ännu kortare frisyr. Typ raka riktigt kort på sidorna och bak. I annat fall får Jörgen ta och raka huvudet på mig som han gjorde sist när håret började falla av.
Suck, jag håller ut ett tag till, sedan får vi se.
Så länge jag får behålla ögonbryn och ögonfransar så är jag nöjd annars blir man SÅ naken.
Helgen består av hockey för hela slanten. Adam spelar Elitcupen fredag till söndag och Isac har hockeymatch på söndag.
(Joel har ridning i morgon men den tar mormor.)
fredag 30 september 2011
onsdag 28 september 2011
Södersjukhuset med Joel, inte mig.
Efter gårdagens behandling så känner jag faktiskt inte mycket alls. Så länge jag är igång känner jag inte tröttheten men när jag slår mig ner i soffan eller som idag i taxin från sjukhuset DÅ somnar jag. Jag är även kortisonhet och röd i ansiktet och på bröstet.
I morse kom Maria och hämtade mig och vi var och tränade BodyBalance tillsammans. Det är så länge sedan och det var helt underbart att få komma till gymmet igen. Jag kan inte göra alla övningar men det är bara känslan att vara där. Härlig start på dagen.
Kom sedan hem samtidigt som Joel kom hem med sin resurs från ridningen. Av med alla kläder och in i tvätten då jag är allergisk. In med Joel i duschen och på med rena kläder. Lunch och sedan iväg med färdtjänsten igen mot Södersjukhuset. Denna gång med elrullen så att jag inte behöver göra några konstiga lyft. med elrullen kär han ju själv in och ut ur taxin. Perfekt.
Idag var det Joels tur att gå till först sjukgymnast och sedan arbetsterapeut.
Han var jätteduktig.
Efter besöken så hade vi en timme att vänta på taxin och då passade vi på att gå till sjukhuskyrkan och hälsa på diakonen. Vi pratade, tände några ljus och sedan så spelade diakonen lite piano med Joel. Det var en mysig stund.
Jag somnade självklart i färdtjänsten på vägen hem och vaknar av att Joel ropar MAMMA, hon där fram pratar med dig.... oups, slumra visst till.
Chauffören var osäker på adressen och hade ingen gps.
Pinsamt att jag inte hörde henne prata med mig.... men men.
Jag behövde nog en lite powernap för jag visste att jag bara hade en timme på mig hemma mellan sjukhuset och föräldramöte med gymnasieinformation på Kvarnbergsskolan.... Det känns som jag jobbar fast jag är sjukskriven. Jag är koordinator i en kaosfamilj!
Väl hemma möttes jag av ett härligt brev och blomstercheckar från Interflora.
Här är några utdrag;
Vi känner inte varann men har setts - på träningsresa i Chania för ett år sedan. Det var efter hemkomsten då vi googlade på Samariaravinen som vi kände igen er.Jag tror inte att vi nånsin pratade med varann men jag minns skamsen att jag då vi möttes vid poolen tänkte att " den där tjejen har nog tagit bort en tatuering"- du hade ett förband på bröstet och du såg allt annat än sjuk ut.
Jag blev så gripen av ditt öde att jag började följa din blogg. Du skriver utlämnande ärligt och med både värme och humor, det är omöjligt att inte känna deltagande.
Med tiden har det känts orätt att följa ditt liv så nära utan att någonsin ge sig till känna... därav detta brev.
Med detta brev vill jag också att du ska veta att din kamp motsjukdomen engagerar fler än du känner till.
Jag önskar dig allt gott!
Att få ett sådant här brev från någon man inte känner värmer otroligt. Och jag är glad att jag kan förmedla något till omvärlden och att folk blir berörda och får sig en tankeställare om hur skört livet är.
Varje grässtrå,
varje blad
och varenda liten blomma
är ett hoppets tecken.
PS. Jörgen tog tåget igår och hämtade hem bilen från Karlstad. Så 12000,- fattigare har vi fått hem en fungerande bil igen... Nu är det bara fuktskadan i badrum och toalett att ta tag i. Suck. DS
I morse kom Maria och hämtade mig och vi var och tränade BodyBalance tillsammans. Det är så länge sedan och det var helt underbart att få komma till gymmet igen. Jag kan inte göra alla övningar men det är bara känslan att vara där. Härlig start på dagen.
Kom sedan hem samtidigt som Joel kom hem med sin resurs från ridningen. Av med alla kläder och in i tvätten då jag är allergisk. In med Joel i duschen och på med rena kläder. Lunch och sedan iväg med färdtjänsten igen mot Södersjukhuset. Denna gång med elrullen så att jag inte behöver göra några konstiga lyft. med elrullen kär han ju själv in och ut ur taxin. Perfekt.
Idag var det Joels tur att gå till först sjukgymnast och sedan arbetsterapeut.
Han var jätteduktig.
Efter besöken så hade vi en timme att vänta på taxin och då passade vi på att gå till sjukhuskyrkan och hälsa på diakonen. Vi pratade, tände några ljus och sedan så spelade diakonen lite piano med Joel. Det var en mysig stund.
Jag somnade självklart i färdtjänsten på vägen hem och vaknar av att Joel ropar MAMMA, hon där fram pratar med dig.... oups, slumra visst till.
Chauffören var osäker på adressen och hade ingen gps.
Pinsamt att jag inte hörde henne prata med mig.... men men.
Jag behövde nog en lite powernap för jag visste att jag bara hade en timme på mig hemma mellan sjukhuset och föräldramöte med gymnasieinformation på Kvarnbergsskolan.... Det känns som jag jobbar fast jag är sjukskriven. Jag är koordinator i en kaosfamilj!
Väl hemma möttes jag av ett härligt brev och blomstercheckar från Interflora.
Här är några utdrag;
Vi känner inte varann men har setts - på träningsresa i Chania för ett år sedan. Det var efter hemkomsten då vi googlade på Samariaravinen som vi kände igen er.Jag tror inte att vi nånsin pratade med varann men jag minns skamsen att jag då vi möttes vid poolen tänkte att " den där tjejen har nog tagit bort en tatuering"- du hade ett förband på bröstet och du såg allt annat än sjuk ut.
Jag blev så gripen av ditt öde att jag började följa din blogg. Du skriver utlämnande ärligt och med både värme och humor, det är omöjligt att inte känna deltagande.
Med tiden har det känts orätt att följa ditt liv så nära utan att någonsin ge sig till känna... därav detta brev.
Med detta brev vill jag också att du ska veta att din kamp motsjukdomen engagerar fler än du känner till.
Jag önskar dig allt gott!
Att få ett sådant här brev från någon man inte känner värmer otroligt. Och jag är glad att jag kan förmedla något till omvärlden och att folk blir berörda och får sig en tankeställare om hur skört livet är.
Varje grässtrå,
varje blad
och varenda liten blomma
är ett hoppets tecken.
PS. Jörgen tog tåget igår och hämtade hem bilen från Karlstad. Så 12000,- fattigare har vi fått hem en fungerande bil igen... Nu är det bara fuktskadan i badrum och toalett att ta tag i. Suck. DS
tisdag 27 september 2011
Cellgifter och Mindfulness
Idag var första gången på min kurs Mindfullnes anordnat genom bröstcancerföreningen Amazona i Stockholm.
Med mindfulness menas att vara närvarande på ett särskilt sätt.
Medvetet
I ögonblicket
Och ickedömande
Det kändes riktigt bra och jag kommer nu gå 6 tisdagförmiddagar vilket passar bra då jag kommer få mina cellgiftsbehandlingar på eftermiddagarna.
Premedicineringen kunde jag ta i tablettform innan så då slapp jag en timme på avdelningen och vänta på att det skulle verka.
16 betapred (kortison)
1 Loratadin (allergi)
1 Rxxxxxx (någon tablett mot sura uppstötningar)
Ondasetron mot illamående
Behandlingen gick bra och min mamma var med. Den här gången anväden jag även ismössa för att förhoppningsvis få behålla håret kvar på huvudet. (inga garantier dock)
Jag har även händer och fötter i isbad för att få behålla naglarna men förra gången vilket var min första gång med de nya cellgifterna Paxene så hoppade jag ismössan då jag hade sådan huvudvärk. Senaste veckan har jag tappat mycket mer hår än vanligt, därav ismössan.
Här är en bild jag bjuder på. Som sagt så är detta ingen modeblogg utan direkt ur livet;
Nu börjar det bli riktigt kallt. Undrar om jag blir förkyld?
Jag känner mig pigg efter behandlingen idag men vi får väl se hur länge det håller i sig. Kanske tills kortisonet går ur kroppen och jag får svettningar och blir knallröd, suck.
Nu till något helt annat. Här kommer en intervju som Adam inte alls berättat för oss föräldrar om. Jörgen såg det av en slump på Svt Play. Adam är inte direkt pratsam här hemma och i intervjun pratar han nog mer än vad han gör under en månad här hemma, ha ha.
Här är länken för att se hela intervjun på dryga 2 minuter (ligger kvar någon vecka till på svt play. När ni klickar på länken ser ni Adams intervju i mitten längst ner)
Under SVTlänken har jag lagt in 2 klipp av intervjun som jag lagt på youtube för att kunna få in det på bloggen. Lite dålig kvalite då jag fick filma datorn med min mobil. Ja, ja skratta inte åt mig men jag hittade verkligen inget sätt att spara ner den!?
http://jsp.lwcdn.com/api/swehockey/swehockeyplay2.html
Frågan lyder; Vad tar ni med er från den här TVpucks veckan?
När vi nu ändå är inne på hockey så ska Adam spela Elitcupen i helgen i Mälarhöjdens Isahall (DIFs egen turnering) som startar på fredag morgon klockan 8!! Ehhh, det är en skoldag!?
Efter att tagit ledigt massor för träningar inför TVpucken och sedan 4 dagar under själva TVpucks turneringen så känns det lite jobbigt att lämna in ytterligare ansökan. Kom sedan på att det inte bara är nu på fredag han behöver ledigt. Fick fylla i två blanketter till...
Nästa fredag är han uttagen till utvecklingscamp för U16 och uttagning för det kommande U16 landslaget. Campen startar fredag morgon till söndag kväll.
Ytterligare 2 veckor senare ska han till Tibro med Djurgården och behöver då vara ledig både torsdagen och fredagen.
Tur att han går idrottsklass och är duktig i skolan men det märks nu i nian att det är tufft att hänga med när man har mycket frånvaro.
Nu är det God natt från en mycket stolt mamma, och det är inget jag sticker under stol med i detta "lagom Sverige". :)
TILL MINA BARN;
Var inte rädd för avståndet
mellan dina drömmar och verkligheten.
Om du kan drömma något,
kan du också förverkliga din dröm.
TILL ER ALLA;
Vi är alla i rännstenen ibland,
men några av oss riktar blicken mot stjärnorna.
---------------------------------------------------------------------------------
Vakna med ett leende och leta efter livet...
LEV det,
NJUT av det,
SMAKA på det,
ANDAS in dess doft,
KÄNN på det.
Med mindfulness menas att vara närvarande på ett särskilt sätt.
Medvetet
I ögonblicket
Och ickedömande
Det kändes riktigt bra och jag kommer nu gå 6 tisdagförmiddagar vilket passar bra då jag kommer få mina cellgiftsbehandlingar på eftermiddagarna.
Premedicineringen kunde jag ta i tablettform innan så då slapp jag en timme på avdelningen och vänta på att det skulle verka.
16 betapred (kortison)
1 Loratadin (allergi)
1 Rxxxxxx (någon tablett mot sura uppstötningar)
Ondasetron mot illamående
Behandlingen gick bra och min mamma var med. Den här gången anväden jag även ismössa för att förhoppningsvis få behålla håret kvar på huvudet. (inga garantier dock)
Jag har även händer och fötter i isbad för att få behålla naglarna men förra gången vilket var min första gång med de nya cellgifterna Paxene så hoppade jag ismössan då jag hade sådan huvudvärk. Senaste veckan har jag tappat mycket mer hår än vanligt, därav ismössan.
Här är en bild jag bjuder på. Som sagt så är detta ingen modeblogg utan direkt ur livet;
Nu börjar det bli riktigt kallt. Undrar om jag blir förkyld?
Jag känner mig pigg efter behandlingen idag men vi får väl se hur länge det håller i sig. Kanske tills kortisonet går ur kroppen och jag får svettningar och blir knallröd, suck.
Nu till något helt annat. Här kommer en intervju som Adam inte alls berättat för oss föräldrar om. Jörgen såg det av en slump på Svt Play. Adam är inte direkt pratsam här hemma och i intervjun pratar han nog mer än vad han gör under en månad här hemma, ha ha.
Här är länken för att se hela intervjun på dryga 2 minuter (ligger kvar någon vecka till på svt play. När ni klickar på länken ser ni Adams intervju i mitten längst ner)
Under SVTlänken har jag lagt in 2 klipp av intervjun som jag lagt på youtube för att kunna få in det på bloggen. Lite dålig kvalite då jag fick filma datorn med min mobil. Ja, ja skratta inte åt mig men jag hittade verkligen inget sätt att spara ner den!?
http://jsp.lwcdn.com/api/swehockey/swehockeyplay2.html
Frågan lyder; Vad tar ni med er från den här TVpucks veckan?
När vi nu ändå är inne på hockey så ska Adam spela Elitcupen i helgen i Mälarhöjdens Isahall (DIFs egen turnering) som startar på fredag morgon klockan 8!! Ehhh, det är en skoldag!?
Efter att tagit ledigt massor för träningar inför TVpucken och sedan 4 dagar under själva TVpucks turneringen så känns det lite jobbigt att lämna in ytterligare ansökan. Kom sedan på att det inte bara är nu på fredag han behöver ledigt. Fick fylla i två blanketter till...
Nästa fredag är han uttagen till utvecklingscamp för U16 och uttagning för det kommande U16 landslaget. Campen startar fredag morgon till söndag kväll.
Ytterligare 2 veckor senare ska han till Tibro med Djurgården och behöver då vara ledig både torsdagen och fredagen.
Tur att han går idrottsklass och är duktig i skolan men det märks nu i nian att det är tufft att hänga med när man har mycket frånvaro.
Nu är det God natt från en mycket stolt mamma, och det är inget jag sticker under stol med i detta "lagom Sverige". :)
TILL MINA BARN;
Var inte rädd för avståndet
mellan dina drömmar och verkligheten.
Om du kan drömma något,
kan du också förverkliga din dröm.
TILL ER ALLA;
Vi är alla i rännstenen ibland,
men några av oss riktar blicken mot stjärnorna.
---------------------------------------------------------------------------------
Vakna med ett leende och leta efter livet...
LEV det,
NJUT av det,
SMAKA på det,
ANDAS in dess doft,
KÄNN på det.
måndag 26 september 2011
Bilder från Provence
Gitt fotar på väg till St Tropez
Åsa fotar på sitt sätt...
Grannens trädgård bestod av en liten by. Vilket hantverk;
Åsa vill försäkra sig att hon kommer med på bild:):)
Jenny shoppar hatt nummer 2;
Ehhh... vad är detta för staty?
Mamma och Svärmor på väg till "Troppan"
Mys vid poolen "hemma";
Det här är livet!
Känns som "Top of the world"
Mums igen Gitt...
Tre trallande jäntor. Pernilla, Jag och Åsa.
Jenny i hatt nummer 1:
Njuter...
En kram förlänger livet! Maria ger Gitt en varm kram.
Äkta vänskap. Jenny och jag.
Solrosor från mina underbara tjejor!
Imorgon är det dags för cellgifter igen och jag hoppas innerligt att den nya sorten jag nu får ska hjälpa och få stopp på monstren som jag hatar.
Långt där borta i solskenet finns mina största förhoppningar.
Jag kanske inte kan nå upp till dem,
men jag kan rikta blicken uppåt
och se hur fantastiska de är och tro på dem...
Åsa fotar på sitt sätt...
Grannens trädgård bestod av en liten by. Vilket hantverk;
Åsa vill försäkra sig att hon kommer med på bild:):)
Jenny shoppar hatt nummer 2;
Ehhh... vad är detta för staty?
Mamma och Svärmor på väg till "Troppan"
Mys vid poolen "hemma";
Det här är livet!
Känns som "Top of the world"
Mums igen Gitt...
Tre trallande jäntor. Pernilla, Jag och Åsa.
Jenny i hatt nummer 1:
Njuter...
En kram förlänger livet! Maria ger Gitt en varm kram.
Äkta vänskap. Jenny och jag.
Solrosor från mina underbara tjejor!
Imorgon är det dags för cellgifter igen och jag hoppas innerligt att den nya sorten jag nu får ska hjälpa och få stopp på monstren som jag hatar.
Långt där borta i solskenet finns mina största förhoppningar.
Jag kanske inte kan nå upp till dem,
men jag kan rikta blicken uppåt
och se hur fantastiska de är och tro på dem...
söndag 25 september 2011
Finalist i Årets Bloggmama!?
Shit pommesfrites, jag har gått vidare till finalen av Årets Bloggmama!!!
Jag hade inte riktigt någon koll på hur länge man kunde rösta och märkte att länken jag lagt upp för röstning inte längre fungerade. Jag gick in på Mamas hemsida och läste detta;
Det kom in över 1 000 nomineringar till Årets Bloggmama 2011. Bland dessa valde mama ut de 20 bästa som gick vidare till omröstning. Vinnaren utses nu av juryn och kommer att presenteras på Årets mama 2011 den 13 november.
De fem bloggar som fick flest röster och därmed har gått vidare till final är;
Spiderck
Att vara någons fru
Lady Dahmer
Onekligen
Jag är Elisabeth
Vilken grej! Ingen har kontaktat mig att jag gått vidare så jag hade ingen aning om det men det är ju riktigt kul att jag fortfarande kan vara med. Det betyder ju att folk ändå tycker om att läsa min blogg och finner den givande på ett eller annat sett. De andra bloggarna kanske är lite mer "chicka" än mig, och har reklam och tävlingar, men jag är glad att få vara en av de fem. Hejja oss alla fem tjejor som är kvar.
HOPPFULL SOM GRYNINGEN
PS. Inlägget om resan till Provence hamnade FÖRE mitt "ögonproblem". DS
Jag hade inte riktigt någon koll på hur länge man kunde rösta och märkte att länken jag lagt upp för röstning inte längre fungerade. Jag gick in på Mamas hemsida och läste detta;
Det kom in över 1 000 nomineringar till Årets Bloggmama 2011. Bland dessa valde mama ut de 20 bästa som gick vidare till omröstning. Vinnaren utses nu av juryn och kommer att presenteras på Årets mama 2011 den 13 november.
De fem bloggar som fick flest röster och därmed har gått vidare till final är;
Spiderck
Att vara någons fru
Lady Dahmer
Onekligen
Jag är Elisabeth
Vilken grej! Ingen har kontaktat mig att jag gått vidare så jag hade ingen aning om det men det är ju riktigt kul att jag fortfarande kan vara med. Det betyder ju att folk ändå tycker om att läsa min blogg och finner den givande på ett eller annat sett. De andra bloggarna kanske är lite mer "chicka" än mig, och har reklam och tävlingar, men jag är glad att få vara en av de fem. Hejja oss alla fem tjejor som är kvar.
HOPPFULL SOM GRYNINGEN
PS. Inlägget om resan till Provence hamnade FÖRE mitt "ögonproblem". DS
lördag 24 september 2011
Hemma igen med ögonproblem
Nu undrar nog många hur jag haft det och hur jag mått denna vecka i Provence då jag inte har gjort ett endaste avtryck här på bloggen.
Till att börja med kan jag väl erkänna att jag inte är bästa vännen med alla IT prylar. Jag hade med mig Isacs minidator på resan och planen var att uppdatera bloggen någon gång under veckan i alla fall. Jag kunde ansluta till bredbandet i huset vi bodde med fick "ingen internetåtkomst".
Ingen aning hur man fixar sådant så jag bojkottade datorn hela veckan! OCH telefonen kan jag tillägga. Telefonen var vidarekopplad till Jörgen.
Med detta sammanfattat så förstår ni att jag har haft det lugnt på den fronten i alla fall. Kroppen har också varit på "min sida" denna vecka. Lite ont i bäckenet någon dag och knäna sa i från några gånger men hyfsat smärtfritt.
Värre har varit ögonen och då särskilt vänster öga.
Vänster öga har spökat sedan början av juni och kanske tidigare än då men det var i juni som jag fick ögondroppar. Läkarna säger att jag antagligen har så torra slemhinnor och ögonen producerar minimalt med tårvätska.
I Spanien var det riktigt bökigt varje kväll och jag gnuggade i ögonen tills det sved och jag var knallröd. Känns som jag har massa ögonfransar i ögat men det visar sig att jag inte har någonting!
Nu i Frankrike blev det så här varje kväll igen. Började undra om det var ACn i bilarna kanske då det varit som värst utomlands?! Men det händer även hemma.
Ikväll blev det samma visa och som i Frankrike vissa kvällar så blir det som en hinna eller tråd jag får tag på och kan dra bort. Ikväll lossnade det flera gånger? Ungefär som om jag skulle flagna i ögat!?
Det såg verkligen inte bra ut, typ som en puckelpist, så jag har ringt SAH hemsjukvården och konsulterat och någon kommer hit i morgon och jag ska få någon salva då. Senast på måndag ska ögonläkare kontaktas. Eventuellt kan det vara hornhinnan som det lossnar delar av säger de men att det läker av sig själv. Hmm, undrar det jag. Min kropp är så trasig på insidan och undrar om den orkar läka ögon också?
Nu ska jag gå och lägga mig.(Ögat känns bättre efter att ha blundat med vänstern hela kvällen.) Vi åkte 6 från huset i Provence i morse så John Blund vill grusa ögonen ännu mera. I morgon söndag kommer ett inlägg om resan, har haft fokus på nattning av barn och kontakt med SAH ikväll.
I will be back!
Till att börja med kan jag väl erkänna att jag inte är bästa vännen med alla IT prylar. Jag hade med mig Isacs minidator på resan och planen var att uppdatera bloggen någon gång under veckan i alla fall. Jag kunde ansluta till bredbandet i huset vi bodde med fick "ingen internetåtkomst".
Ingen aning hur man fixar sådant så jag bojkottade datorn hela veckan! OCH telefonen kan jag tillägga. Telefonen var vidarekopplad till Jörgen.
Med detta sammanfattat så förstår ni att jag har haft det lugnt på den fronten i alla fall. Kroppen har också varit på "min sida" denna vecka. Lite ont i bäckenet någon dag och knäna sa i från några gånger men hyfsat smärtfritt.
Värre har varit ögonen och då särskilt vänster öga.
Vänster öga har spökat sedan början av juni och kanske tidigare än då men det var i juni som jag fick ögondroppar. Läkarna säger att jag antagligen har så torra slemhinnor och ögonen producerar minimalt med tårvätska.
I Spanien var det riktigt bökigt varje kväll och jag gnuggade i ögonen tills det sved och jag var knallröd. Känns som jag har massa ögonfransar i ögat men det visar sig att jag inte har någonting!
Nu i Frankrike blev det så här varje kväll igen. Började undra om det var ACn i bilarna kanske då det varit som värst utomlands?! Men det händer även hemma.
Ikväll blev det samma visa och som i Frankrike vissa kvällar så blir det som en hinna eller tråd jag får tag på och kan dra bort. Ikväll lossnade det flera gånger? Ungefär som om jag skulle flagna i ögat!?
Det såg verkligen inte bra ut, typ som en puckelpist, så jag har ringt SAH hemsjukvården och konsulterat och någon kommer hit i morgon och jag ska få någon salva då. Senast på måndag ska ögonläkare kontaktas. Eventuellt kan det vara hornhinnan som det lossnar delar av säger de men att det läker av sig själv. Hmm, undrar det jag. Min kropp är så trasig på insidan och undrar om den orkar läka ögon också?
Nu ska jag gå och lägga mig.(Ögat känns bättre efter att ha blundat med vänstern hela kvällen.) Vi åkte 6 från huset i Provence i morse så John Blund vill grusa ögonen ännu mera. I morgon söndag kommer ett inlägg om resan, har haft fokus på nattning av barn och kontakt med SAH ikväll.
I will be back!
Flayosc i Provence
Här kommer en resume av veckan i Provence som jag fått via Lisa Kähler Provencestipendiet. Jag ansökte via BROfästet som är en organisation för oss bröstcancerdrabbade.
Lördag den 17 september:
Tidig morgon 03.15
Samling arlanda klockan 4.30. Alla pigga och glada. Någon lite nervös och någon flygrädd. Det är inte alla som känner sig resvana. Svärmor tar ut en nagelsax hon har i handväskan och lämnar kvar den i bilen…
Fastnar ändå i säkerhetskontrollen då hon har en fickkniv och korkskruv I handväskan!?!?!? Hennes överlevnadskit. När vi fått genom svärmor så var det dags för min mamma och hon fastnade också då hon hade med sig en yoghurt!!???
Ack, ack, ack... ha ha ha. Oj, vad jag skrattade åt dessa damer.
I vänthallen för hyrbilarna;
Lika lång tid som flygresan tog, tog det att få ut hyrbilarna. Så dålig organisation runt bilarna. Vi landande på terminal 1 och fick ta buss till terminal 2. Väl där var det typ 50 meter kö. Åsa och Gitt fixade ena bilen och jag och Maria fixade den andra bilen. Knasigt nog hade vi fått två olika hyrbilsfirmor trots att jag bokade genom Holiday Autos här hemma. När det var Maria och min tur så skulle jag betala depositionen på Eur 1500 på mitt kreditkort men det fick jag inte då huvudföraren var Maria.
Vi fick gå åt sidan och ringa hem till Sverige och holiday Autos som gjorde en ny voucher med mitt namn som huvudförare och sedan vänta på att de mailade ner denna till Nice. Det blev många djupa och lugna andetag. Det var ingen ide att hetsa upp sig... då hade vi väl fått en liten Smartcar.
Nu blev vi till och med uppgraderade till en Peugot 508. Åsa och Gitt fick köra en Citroen Berlingo tror jag det var, lite mer familjebil i alla fall.
När vi äntligen fått bilarna kommer jag på att jag saknar min ”Provencebok” som skulle vara vår guide på resan. SÅ typiskt!
Nåväl, tur att jag fått låna med en GPS från familjen Brohäll med europakarta.
Nummer ett var att ta sig ut från flygplatsen. Sedan åkte vi upp till bergen till en liten by St Paul de Vence och åt lunch. Vädret var näst intill tropiskt. Varmt, fuktigt och lite tryckande.
St paul de Vence
Det tog ytterligare en timme att köra till byn Flayosc där vi skulle bo en vecka. GPSn visade genom små snirkliga vägar och byar. Det hade nog varit enklare och gått fortare om vi haft en riktigt bra karta. Vi hade ingen karta över huvud taget vilket gjorde att vi förlitade oss helt på GPSn. Vi kom fram till slut i alla fall till ett underbart ställe med pool och massor med olivträd. Utsikten var balsam för själen och det var så tyst så det riktigt dånade i öronen förutom lite fågelkvitter och getingsurr.
Vår by Flayosc;
Huset låg 1 km från byn;
På kvällen kom sedan urladdningen från den tryckande värmen och himlen öppnade sig och Tor slog med sin hammare. Dagen efter var det halv storm när vi vaknade och någon sol syntes inte.
Vi bestämde oss för att försöka hitta en affär som var öppen. Det var söndag……. ALLT STÄNGT! Till och med att det var svårt att hitta restauranger som var öppna så lunchen blev inne på en bar i bergsbyn Tourtour, en baguette.
Trots vädret så turistade vi runt lite i området och åkte runt i bergen. Man fick värma sig i bilen för ute var det strax under 15 grader och blåste nordliga vindar. Inget som vi tjejer hade kläder för.
Måndag;
Äntligen var affärerna öppna och vi åkte in till Draguignan vilken är närmsta större stad och shoppade mat och även lite annat. När det är 8 kvinnor så är det klart att shopping finns på ”behovslistan”.
Vädret var soligt men nordanvinden hängde sig kvar.
På kvällen var det matlag GITT som stod för maten med Gitt, Anette och jag själv. Jag som är efterrätts specialist gjorde en äppelpaj med tillhörande vaniljsås medan Anette fixade kyckling, ris och sås, och Gitt fixade sallad och allt runt omkring.
Det var SÅ mysigt att sitta hemma och äta middag. På lördagen och söndagen hade vi ätit ute hela tiden av förklarliga skäl. (alla affärer stängda).
Här en bild från den 5 stjärniga restaurangen;
Tisdag;
Klockan på ringning för att vi skulle komma iväg i tid till marknaden i Lorgues. Det tog cirka 10 minuter med bil på slingriga vägar att ta sig dit. Jag är inte den som tokgillar marknader i vanliga fall. Jag tycker det är mycket krimskrams ofta och alldeles för mycket folk. Marknaden i Lorgues däremot tyckte jag jättemycket om. Staden var jättemysig och stånden slingrade sig fram genom de centrala gatorna och erbjöd allt från kläder, prylar, smycken, kryddor till massor av mat och frukter. Det var ljuvliga dofter vart man än gick.
Bilder från marknaden i Lorgues;
Middagen den dag stod lag MARIA för tillsammans med min mamma och Pernilla. Det bjöds på en underbar sallad med allt man kan tänka sig i, till den grillat kött.
Onsdag;
Europas Grand Canyon stod på programmet för alla utom Anette som ville vara hemma och ta det lugnt.
Vi åkte via Salernes och Aups upp till den otroligt vackra sjön Lac de Sainte Croix och åt lunch på en restaurang med utsikt över sjön och byn Bauduen.
Bilder från restaurangen och utsikten över sjön.
Efter lunchen tog vi oss ett bad i det turkosa vattnet. Det kändes så rent och uppfriskande och alla somnade nog till en stund i solen efter.
När kyrkklockan i byn slog två kände vi att det var dags att fara vidare mot den större byn på andra sidan sjön, Moustiers-Sainte-Marie. Den här byn var väldigt kuperad på bergsväggen. Otroligt vackert ställe och Gitt som är duktig på att fotografera for runt i varenda gränd. (Det blir ett inlägg med bara bilder senare när Gitt och Åsa skickat över sina bilder till mig. Tills vidare blir det mina amatörfoton.)
Vi åkte upp och ner på slingriga vägar under hela dagen men det var nu på slutet som vi skulle åka in i själva Canyon kring floden Verdon. GORGES DU VERDON.
967 meter över havet;
Vägen slingrade sig upp via Aiguines upp till en utsiktspunkt på 967meter. Här tyckte alla att det räckte och att vi hade sett nog så vi påbörjade resan neråt och tillbaka till vår hemby Flayosc.
På kvällen när vi kom tillbaka hade Anette gjort ”fest på rester”. Vi satt ute och åt och njöt av den ljumna kvällen i Provence.
Saint Tropez på torsdagen;
Bilarna styrde ner mot Franska Rivieran och havet vid niotiden på morgonen. Vi planerade för en heldag med sol och bad och så blev det också. Bilarna parkerade vi i Sainte Maxime för att ta båten över till St Tropez. Det går att köra bilen hela vägen runt men det kan vara mycket trafik och det var mycket mysigare att få in en båttur på programmet också.
Vilka båtar det låg i hamnen!! Eller rättare sagt fartyg kanske!?
Jättebåtar i hamnen;
Vi busade till ett kort när Gitt skulle låtsas kliva på en av de större båtarna. Hon snuddade aningens vid stegen och några sekunder senare stod det två vakter där… Oups!
Egentligen vet jag inte vad som var så speciellt med St Tropez men vi var ju heller inte bjudna till någon kändisfest…
Det var många mysiga gränder och uteserveringar men till någon jetset strand hittade vi inte. Vi åt lunch där och tog sedan båten tillbaka till Sainte Maxime där vi hyrde oss varsin solstol för 10 euro. (I Spanien kostade det 7 euro för två stolar och parasoll.)
Större delen av skaran låg på stranden till 18.30 då vi skulle träffas vid bilarna igen medan några gick och shoppade. (När vi har varit 8 stycken nu på resan så måste man dela på sig som oftast så alla har olika behov och önskemål.)
Vi åt middag på en uteservering i staden innan vi vände tillbaka upp i bergen och vårt hus.
Bäst med dagen var båtresan och timmarna som vi fick på stranden. St Tropez är kul att ha varit i men inget som jag skulle åka till igen.
På kvällen gick alla och gick sig vid 22 tiden. Helt slut allihopa, förutom Åsa som riktigt var på G!? Hon satt sig i köket och tog en kaffe och sydde ihop sin klänning som gått sönder.
Sista dagen;
Alla tog det lugnt på morgonen. Flera av oss var ute och gick en sväng innan frukost.
Vid halv elva packade vi ihop oss i bilarna och åkte till en ”svensk” vingård, Rabiega som ägs av familjen Åkesson.
En del provsmakade och gick sedan en rundvandring.
Efter så åkte en bil till sjön uppe i bergen. Det var jag, mamma och svärmor.
Då min svärmor Anette inte var med till bergen på onsdagen så var det extra roligt att åka dit igen och visa henne sjön.
Övriga åkte ner till havet igen och spenderade hela dagen tills mörkret föll på.
Jag, mamma och Anette köpte oss en stenungsbakad pizza och tog med till stenstranden. Det var en mobil pizzavagn med murad eldstad i! Aldrig sett förut.
Vi låg där och njöt av det klara vattnet och tystnaden fram till 16 när vi tyckte det var dags att dra oss hemåt. Väl hemma packade vi ihop våra saker och städade av så mycket vi kunde innan resten av gänget kom hem.
Det blev en sen middag som Åsa och Jenny kokade ihop, Spagetti Bolognese och tomat och mozzarella sallad till. MUMS!
Det kändes som sista kvällen med gänget och det trillade några tårar när jag fick presenter av mina fina vänner.
Veckan har varit fylld med äventyr och glädje men också sorg och allvar. Det är ju trots allt min cancer som fört oss till Provence denna gång vilket man lätt kan glömma men jag är SÅ tacksam att Lisa Kähler valt ut mig att få tillbringa en vecka på denna underbara plats. Tack Lisa för möjligheten och tack mina fina vänner att ni tackade ja till min inbjudan att följa med.
En vän vet allt om dig
men du duger ändå
kan tolka din tystnad
utan ord dig förstå
En vän låter dig vara dig själv
går vid din sida
inte bakom eller framför
finns där bara när det svida
En vän förstår
hör sången i mitt hjärta
sjunger den ömsint
när jag den glömt för all smärta
Lördag den 17 september:
Tidig morgon 03.15
Samling arlanda klockan 4.30. Alla pigga och glada. Någon lite nervös och någon flygrädd. Det är inte alla som känner sig resvana. Svärmor tar ut en nagelsax hon har i handväskan och lämnar kvar den i bilen…
Fastnar ändå i säkerhetskontrollen då hon har en fickkniv och korkskruv I handväskan!?!?!? Hennes överlevnadskit. När vi fått genom svärmor så var det dags för min mamma och hon fastnade också då hon hade med sig en yoghurt!!???
Ack, ack, ack... ha ha ha. Oj, vad jag skrattade åt dessa damer.
I vänthallen för hyrbilarna;
Lika lång tid som flygresan tog, tog det att få ut hyrbilarna. Så dålig organisation runt bilarna. Vi landande på terminal 1 och fick ta buss till terminal 2. Väl där var det typ 50 meter kö. Åsa och Gitt fixade ena bilen och jag och Maria fixade den andra bilen. Knasigt nog hade vi fått två olika hyrbilsfirmor trots att jag bokade genom Holiday Autos här hemma. När det var Maria och min tur så skulle jag betala depositionen på Eur 1500 på mitt kreditkort men det fick jag inte då huvudföraren var Maria.
Vi fick gå åt sidan och ringa hem till Sverige och holiday Autos som gjorde en ny voucher med mitt namn som huvudförare och sedan vänta på att de mailade ner denna till Nice. Det blev många djupa och lugna andetag. Det var ingen ide att hetsa upp sig... då hade vi väl fått en liten Smartcar.
Nu blev vi till och med uppgraderade till en Peugot 508. Åsa och Gitt fick köra en Citroen Berlingo tror jag det var, lite mer familjebil i alla fall.
När vi äntligen fått bilarna kommer jag på att jag saknar min ”Provencebok” som skulle vara vår guide på resan. SÅ typiskt!
Nåväl, tur att jag fått låna med en GPS från familjen Brohäll med europakarta.
Nummer ett var att ta sig ut från flygplatsen. Sedan åkte vi upp till bergen till en liten by St Paul de Vence och åt lunch. Vädret var näst intill tropiskt. Varmt, fuktigt och lite tryckande.
St paul de Vence
Det tog ytterligare en timme att köra till byn Flayosc där vi skulle bo en vecka. GPSn visade genom små snirkliga vägar och byar. Det hade nog varit enklare och gått fortare om vi haft en riktigt bra karta. Vi hade ingen karta över huvud taget vilket gjorde att vi förlitade oss helt på GPSn. Vi kom fram till slut i alla fall till ett underbart ställe med pool och massor med olivträd. Utsikten var balsam för själen och det var så tyst så det riktigt dånade i öronen förutom lite fågelkvitter och getingsurr.
Vår by Flayosc;
Huset låg 1 km från byn;
På kvällen kom sedan urladdningen från den tryckande värmen och himlen öppnade sig och Tor slog med sin hammare. Dagen efter var det halv storm när vi vaknade och någon sol syntes inte.
Vi bestämde oss för att försöka hitta en affär som var öppen. Det var söndag……. ALLT STÄNGT! Till och med att det var svårt att hitta restauranger som var öppna så lunchen blev inne på en bar i bergsbyn Tourtour, en baguette.
Trots vädret så turistade vi runt lite i området och åkte runt i bergen. Man fick värma sig i bilen för ute var det strax under 15 grader och blåste nordliga vindar. Inget som vi tjejer hade kläder för.
Måndag;
Äntligen var affärerna öppna och vi åkte in till Draguignan vilken är närmsta större stad och shoppade mat och även lite annat. När det är 8 kvinnor så är det klart att shopping finns på ”behovslistan”.
Vädret var soligt men nordanvinden hängde sig kvar.
På kvällen var det matlag GITT som stod för maten med Gitt, Anette och jag själv. Jag som är efterrätts specialist gjorde en äppelpaj med tillhörande vaniljsås medan Anette fixade kyckling, ris och sås, och Gitt fixade sallad och allt runt omkring.
Det var SÅ mysigt att sitta hemma och äta middag. På lördagen och söndagen hade vi ätit ute hela tiden av förklarliga skäl. (alla affärer stängda).
Här en bild från den 5 stjärniga restaurangen;
Tisdag;
Klockan på ringning för att vi skulle komma iväg i tid till marknaden i Lorgues. Det tog cirka 10 minuter med bil på slingriga vägar att ta sig dit. Jag är inte den som tokgillar marknader i vanliga fall. Jag tycker det är mycket krimskrams ofta och alldeles för mycket folk. Marknaden i Lorgues däremot tyckte jag jättemycket om. Staden var jättemysig och stånden slingrade sig fram genom de centrala gatorna och erbjöd allt från kläder, prylar, smycken, kryddor till massor av mat och frukter. Det var ljuvliga dofter vart man än gick.
Bilder från marknaden i Lorgues;
Middagen den dag stod lag MARIA för tillsammans med min mamma och Pernilla. Det bjöds på en underbar sallad med allt man kan tänka sig i, till den grillat kött.
Onsdag;
Europas Grand Canyon stod på programmet för alla utom Anette som ville vara hemma och ta det lugnt.
Vi åkte via Salernes och Aups upp till den otroligt vackra sjön Lac de Sainte Croix och åt lunch på en restaurang med utsikt över sjön och byn Bauduen.
Bilder från restaurangen och utsikten över sjön.
Efter lunchen tog vi oss ett bad i det turkosa vattnet. Det kändes så rent och uppfriskande och alla somnade nog till en stund i solen efter.
När kyrkklockan i byn slog två kände vi att det var dags att fara vidare mot den större byn på andra sidan sjön, Moustiers-Sainte-Marie. Den här byn var väldigt kuperad på bergsväggen. Otroligt vackert ställe och Gitt som är duktig på att fotografera for runt i varenda gränd. (Det blir ett inlägg med bara bilder senare när Gitt och Åsa skickat över sina bilder till mig. Tills vidare blir det mina amatörfoton.)
Vi åkte upp och ner på slingriga vägar under hela dagen men det var nu på slutet som vi skulle åka in i själva Canyon kring floden Verdon. GORGES DU VERDON.
967 meter över havet;
Vägen slingrade sig upp via Aiguines upp till en utsiktspunkt på 967meter. Här tyckte alla att det räckte och att vi hade sett nog så vi påbörjade resan neråt och tillbaka till vår hemby Flayosc.
På kvällen när vi kom tillbaka hade Anette gjort ”fest på rester”. Vi satt ute och åt och njöt av den ljumna kvällen i Provence.
Saint Tropez på torsdagen;
Bilarna styrde ner mot Franska Rivieran och havet vid niotiden på morgonen. Vi planerade för en heldag med sol och bad och så blev det också. Bilarna parkerade vi i Sainte Maxime för att ta båten över till St Tropez. Det går att köra bilen hela vägen runt men det kan vara mycket trafik och det var mycket mysigare att få in en båttur på programmet också.
Vilka båtar det låg i hamnen!! Eller rättare sagt fartyg kanske!?
Jättebåtar i hamnen;
Vi busade till ett kort när Gitt skulle låtsas kliva på en av de större båtarna. Hon snuddade aningens vid stegen och några sekunder senare stod det två vakter där… Oups!
Egentligen vet jag inte vad som var så speciellt med St Tropez men vi var ju heller inte bjudna till någon kändisfest…
Det var många mysiga gränder och uteserveringar men till någon jetset strand hittade vi inte. Vi åt lunch där och tog sedan båten tillbaka till Sainte Maxime där vi hyrde oss varsin solstol för 10 euro. (I Spanien kostade det 7 euro för två stolar och parasoll.)
Större delen av skaran låg på stranden till 18.30 då vi skulle träffas vid bilarna igen medan några gick och shoppade. (När vi har varit 8 stycken nu på resan så måste man dela på sig som oftast så alla har olika behov och önskemål.)
Vi åt middag på en uteservering i staden innan vi vände tillbaka upp i bergen och vårt hus.
Bäst med dagen var båtresan och timmarna som vi fick på stranden. St Tropez är kul att ha varit i men inget som jag skulle åka till igen.
På kvällen gick alla och gick sig vid 22 tiden. Helt slut allihopa, förutom Åsa som riktigt var på G!? Hon satt sig i köket och tog en kaffe och sydde ihop sin klänning som gått sönder.
Sista dagen;
Alla tog det lugnt på morgonen. Flera av oss var ute och gick en sväng innan frukost.
Vid halv elva packade vi ihop oss i bilarna och åkte till en ”svensk” vingård, Rabiega som ägs av familjen Åkesson.
En del provsmakade och gick sedan en rundvandring.
Efter så åkte en bil till sjön uppe i bergen. Det var jag, mamma och svärmor.
Då min svärmor Anette inte var med till bergen på onsdagen så var det extra roligt att åka dit igen och visa henne sjön.
Övriga åkte ner till havet igen och spenderade hela dagen tills mörkret föll på.
Jag, mamma och Anette köpte oss en stenungsbakad pizza och tog med till stenstranden. Det var en mobil pizzavagn med murad eldstad i! Aldrig sett förut.
Vi låg där och njöt av det klara vattnet och tystnaden fram till 16 när vi tyckte det var dags att dra oss hemåt. Väl hemma packade vi ihop våra saker och städade av så mycket vi kunde innan resten av gänget kom hem.
Det blev en sen middag som Åsa och Jenny kokade ihop, Spagetti Bolognese och tomat och mozzarella sallad till. MUMS!
Det kändes som sista kvällen med gänget och det trillade några tårar när jag fick presenter av mina fina vänner.
Veckan har varit fylld med äventyr och glädje men också sorg och allvar. Det är ju trots allt min cancer som fört oss till Provence denna gång vilket man lätt kan glömma men jag är SÅ tacksam att Lisa Kähler valt ut mig att få tillbringa en vecka på denna underbara plats. Tack Lisa för möjligheten och tack mina fina vänner att ni tackade ja till min inbjudan att följa med.
En vän vet allt om dig
men du duger ändå
kan tolka din tystnad
utan ord dig förstå
En vän låter dig vara dig själv
går vid din sida
inte bakom eller framför
finns där bara när det svida
En vän förstår
hör sången i mitt hjärta
sjunger den ömsint
när jag den glömt för all smärta
fredag 16 september 2011
Snart...
.... är det dags att ge sig av på äventyr med mamma, svärmor och 5 väninnor. Det ska bli så härligt men som vanligt vågar jag inte ropa HEJ förrens jag sitter på planet.
Det här är i alla fall vad som väntar i Provence, Frankrike. Hoppas verkligen att inte bilderna ljuger. Det här ser ut som paradiset.
Ikväll kommer hemsjukvården och ger mig spruta för att förhindra blodproppar. Sedan ska jag ha en spruta precis innan vi flyger men den räknar jag med att Pernilla ger mig precis som när vi flög till Spanien.
Pernilla är för övrigt hemkommen från sjukhuset och har fått med sig en portfölj med mediciner. Jag har ju också en hel resväska med mediciner så vi ska nog reda oss den kommande veckan. Kortison och morfin kommer man långt med.
Nu ska jag kolla på Isacs fotbollsmatch på Ingarö IP. Sedan blir det myskväll och packa det sista. (jag har ont i huvudet och är "trött" i bäckenet men det blir nog bättre i nästa vecka.)
Det här är i alla fall vad som väntar i Provence, Frankrike. Hoppas verkligen att inte bilderna ljuger. Det här ser ut som paradiset.
Ikväll kommer hemsjukvården och ger mig spruta för att förhindra blodproppar. Sedan ska jag ha en spruta precis innan vi flyger men den räknar jag med att Pernilla ger mig precis som när vi flög till Spanien.
Pernilla är för övrigt hemkommen från sjukhuset och har fått med sig en portfölj med mediciner. Jag har ju också en hel resväska med mediciner så vi ska nog reda oss den kommande veckan. Kortison och morfin kommer man långt med.
Nu ska jag kolla på Isacs fotbollsmatch på Ingarö IP. Sedan blir det myskväll och packa det sista. (jag har ont i huvudet och är "trött" i bäckenet men det blir nog bättre i nästa vecka.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
